En målsättning vi hade med denna säsong var att vara seriens mest publikdragande lag.
Kanske inte så realistiskt med tanke på att det fanns två Hässleholms lag i serien.
I gårdagens derby var publiksiffran smått fantastisk.
2715 personer hade sökt sig till Österås IP och detta i en division III-match.
Erik Svensson däremot tände dock ett annat hopp.
Inte bara för oss, utan även åt andra lag i serien.
Erik visade med sitt mål i 90:e minuten att det går att komma till tals med detta IFK-lag.
Ja valet av ordförande inom FIFA har stora likheter med de val som tidigare hölls inom öststats diktaturer.
Demokrati, även om valmöjligheterna var strikt begränsande.
Det mest komiska är nog att Blatter inte bryr sig, utan känner sig stolt!
Vem vill verkligen ta i denna fråga?
Visst skall man älska och inte hata.
Men att göra klubbarna till syndabockar för detta är patetiskt.
Var går gränsen?
Nästa gång kanske någon på plan uppfattar en blick som hotfull, skall det då leda till bestraffning?
Skall en person som har ett ambivalent förhållande till en färg kunna känna sig kränkt för att folk på läktaren älskar just denna färg?
Skall ett felaktigt uttal på en spelare leda till bestraffning, då det kan ses som kränkande eller rent av rasistiskt?
Svensk fotboll har med sin lilla ekonomi inte råd med incidenter likt den i Skånederbyt senast.
I denna match fanns bara en förlorare och det var fotbollen.
Det finns en uppenbar risk i att den ack så nödvändiga sponsorsmarknaden vänder fotbollen ryggen.
I denna kamp mot ett sundare läktarklimat måste alla ta sitt ansvar och hjälpa till.
Klubbarna försöker men för en kamp ganska ensamma med Svenska FF och det politiska etablissemanget stående bredvid.
Ta och lär av den massiva insats som engelsk fotboll gjorde och som också rensade upp bland patrasket.
HIF rannsakade sig själva och det kändes bra.
De unga pojkar som med sina bengaler, likt 70 talets unga män från Belfast och Ulster, iförda rånarluvor och scarfar för att dölja sin identitet hör inte hemma bland en svensk fotbollspublik.
Om nu också herr Lagrell kan vakna och förstå att han som svensk fotbolls högste företrädare har det yttersta ansvaret för att få bukt med problemet, vore det ett steg i rätt riktning.
Rannsakning måste också ske inom läktarkulturen själva.
Om man nu älskar sitt lag. Se då till att få bort dem som bara förstör.
Frys ut dem, ange dem och visa dem ert förakt.
HIF kommer att få tre poäng, men kan ändå vara förlorare i ett längre perspektiv.
Just nu lider man med fotbollen och alla de fantastiska anhängare som finns runt MFF som verkligen lever och lider för sitt lag.
Alla – Stå upp, så kanske också förbundsledningen och politikerna vaknar!
Man måste beundra denna karriärsmedvetne man som nu tar ett nytt stort steg.
Att bli kommentator för TV4:s ”Gladiator” måste ses som ett par pinnhål upp!
Idag valde Eskils Herr A bort både gökottan och dagens träning.
I stället styrdes färden mot Råå och inofficiellt klubbmästerskap i minigolf.
Varje spelare fick satsa 20:- på sig själv och 20 :- på den som de trodde skulle vinna.
Kaga var sitt vanlig självsäkra jag och lyckades måla upp sig som en av favoriterna.
Denna säkert medvetna taktik var säkerligen för att han visste vem som skulle vinna.
Från tävlingen kan konstateras följande:
Detta var inte Redas gren, han var särklassigt sämst.
Isgren hade som vanligt högt snitt, min i denna gren leder inte det till pallen.
Egger var väldigt stursk till en början, men föll fullständigt igenom och fick till slut även stryk av Holenstein.
Sterving hade en stil som vittnade om klass, men spelet i övrigt var inget att yvas över.
På Råås minigolfbana har man en årlig 10 bästa lista.
För att bli uppförd på denna krävs högst 49 slag.
Vi kan konstatera att tre spelare nu finns på denna lista och att de två översta faktiskt är Eskils spelare.
IQT som fick sitt livsöde på nytt besannat slutade symptomatiskt på 50.
Tredje plats i denna tävling belades av F Bengtsson på 48.
Inför avslutningen var Asterman i mål på 45 och Kalle hade 41 med ett hål kvar.
Som den store sportsman denna säljare på Åbro är, gjorde han allt för att skapa kaos och sätta press på sportchefen.
Denne lyckades dock håll nerverna i styr och avslutade med en spik.
Denna spik ledde till plötslig hemfärd för unge herr Asterman och tvillingarna Sjöberg.
Dagen avslutades med en fika och medhavd baguette i underbart försommarväder.
Under eftermiddagen har ett nytt vandringspris införskaffats och på det kommer det att stå.
2011 Karl Johan Olsson.
Han lämnade ingen oberörd.
På Malmös kastplan var han bäst i världen.
Detta under en tid då den som åt mest var bäst.
En av hans stora rivaler var Jay Silvester, men som även var en god vän till honom.
En annan av hans vänner var världsrekordhållaren i kulstötning Al Feuerbach.
Båda dessa var på Heden i samband med SM 1973 och jag lyckades faktiskt få en autograf av båda.
Jag var dessutom nog en av de få som visste vem Al var.
1978 sprang jag på Ricky igen.
Detta då han skulle spela på gamla Tiffany.
Själva firade vi vår serievinst i juniorlaget och stämningen på Bruksgatan var ganska kaosartad.
Någon knackade mig bestämt i ryggen, jag knöt näven och vände mig om.
Stirrande rakt in i ett hårigt bröst fick mig att snabbt ta ner handen.
Man skall veta när man kan vinna och detta var definitivt inte ett sådant tillfälle.
Förvisso var det ”Mors dag”, men hade ändå vissa förhoppningar på att F03 skulle servera kaffe på sängen, men nej då!
Hur som helst så var detta tuffa tjejgäng trevligt frukostsällskap.
Nattens regn hade dragit förbi och vi kunde bege oss till tävlingsområdet i strålande solsken.
Vattenförflyttning med hjälp av tvättsvampar och vattenlangning i hinderbana gick hem.
Micke L:s limbobana klarades med glans och till numera avlidne Affe Svenssons minne, kändes Affeplockar stafett klockren.
I byggandet av stjärnbilder var Dutten en hård men rättvis domare medan domarna i bolltransporten tänjde på regelverket något.
24 tävlingar nu avverkade och tillbaka till middagen och ny grillade hamburgare.
Vann gjorde Bale Barracudas, men vinnare var alla.
Tack alla ni underbara ungar som var med.
Det var en ren sann glädje att få tillbringa denna helg med er.
Tack också alla fantastiska och hjälpsamma ledare och föräldrar.
Efter rea i kiosken kom bussarna och hämtade oss vid tre.
Kvar vid Mölle stod jag, Dutten och Ante och kände oss belåtna och stolta.
P02 och F02 återkommer nu till Höllviken nästa år.
P03 och F03 kommer garanterat att återvända till Hästveda och då med alla 04:or.
Ett nytt läger är satt och det blev en stor succé.
Dessutom kan vi meddela att städerskan har hittat plånböckerna som Jon lyckades gömma så väl!
CL-finalen blev en upplevelse och en annorlunda sådan.
118 personer i Mölle och med en ljudnivå som var på gränsen till outhärdlig.
FC Barcelona hade ett nästintill 100 % sympatier bland barnen.
118 människor blir 236 skor i en enda hög innan för dörren.
Mest att göra hade stackars Ante som skötte kiosken samtidigt och hade lite besvär med att höra beställningarna.
När Barca gjorde 1-0 nådde jublet orkanstyrka och under 5 minuter gick det inte att se matchen för alla dansande och hoppande barn.
Under andra halvlek troppade ett antal av men stämningen gick aldrig ner.
Rätt lag vann och lyckliga barn gick och knöt sig.
Vi som var kvar i Mölle förde en meningslös kamp mot alla mygg och knot som tagit sig in under kvällen i vår stuga.
Det kliar men det får man väl stå ut med.
Efter de första åtta grenarna väntade middag.
Kycklingspett var något som definitivt passade alla och barnen gjorde rent bord.
Efter maten startade stormningen av kiosken.
Anstormningen var av nästan orkanstyrka och tävlingarna i pass 2 fick skjutas upp i 15 minuter.
Här sattes samarbetet på prov.
Detta genom byggandet av en pyramid med hjälp av läskbackar, där antalet backar var lite fler än vad som skulle ingå i pyramiden.
Ormen i hinderbanan blev en succé, med alla barnen sammanbundna på ett långt led.
I hela havet stormar sattes balansen på prov för att inte hamna bredvid plankan och bli ett enkelt offer för de hungriga hajarna.
Tunnelbollen satte tekniken på prov, men även logiken. Denna gren rönt även stort intresse bland ledarna, som likt tjädertuppar skulle visa sina färdigheter.
20:38 och med regnet hängande över oss hann vi klara precis i tid för CL-finalen.
Jon brottades dock med stora problem var han hade lagt de 3 plånböcker som han tagit hand om.
